Dimmiga dagar

De senaste dagarna har Östersund varit inbäddat i ett stort gråvitt täcke. Enligt Wikipedia så är detta dimma. "Dimma innebär att luften är så bemängd med vattenpartikla att sikten är mindre än 1 km. Är sikten mellan 1 km och 1 mil talar man istället om dis." Det fenomen som nu råder runt Storsjön tror jag beror på att sjön är varmare än luften och skulle då enligt Wikipedia benämnas som "sjörök". Jag är inte helt hundra på om det kallas så men dimman ligger i alla fall tjock hela dagen och säkert även om natten. Vid ett besök nere vid hamnen under tisdagen kämpade dock solen sig igenom täcket under en lite tid. Fick tyvärr inte någon bild på dettta. Däremot fångades en nästan båtlös hamn och ett Frösön som dräckts i dimma.Någonstans bakom dimman ligger Vallsundsbron.

Uppe till höger i bild skall slalombacken där det bedrivs stavgång på onsdagar befinna sig.

Denna dimma kommer vi Östersundare få dras med mer eller mindre tills det blivit så kallt så det Storsjön frusit. Nja... kanske inte så extremt som det varit dessa dagar. Längtan efter kallt och vinter blir allt större...

Ledighetskommiten

Arbetshelg och snöklädda vyer. Det tog emot en del i fredags. Utanför fönsterrutan på jobbet gnistrade solen i några centimeter nyfallen snö, himlen var blåare än blå, vinden var som bort blåst och termometern visade något under noll. Jag fick i alla fall ut och känna kyla i kinden och få solen i ögonen under en utryckning men annars var det tyvärr bara inomhusarbeten.
Nu är det måndag och all snö har försvunnit och det har återigen blivt varmt. Som tur är så har solen kommit åter efter ha varit försvunnen under söndagen. Tur är det också att ledigetskommiten hörde av sig denna morgon med förslag på utflyckt. Utflyckten gick till en tjärn vid Lundkälen, tjärnen kanske till och med heter så. Där hittade vi en båt som vi använde oss av för att ta oss ut till en brygga. I den sköna höst solen slappade och fikade vi efter en vandring runt vattnet. Det var länge sedan jag satt i en roddbåt...
Rakt föröver. Bryggan där det slappades och lappades sol i några härliga timmar.

Ebba och Soja kollar in stranden, snart blir det race....

Lite is ligger fortfarande kvar sedan helgens kyla.

Kvällen avslutades med min nya måndagshobby, bugg på Furan. En ny tur har nu lagts till meriterna. Det är lite synd att alla inte ligger på samma färdighetsnivå. Det är många tillfällen kvar så det blir nog bra till slut.

Upp Och Ner Usch

Nu idag startade den lite mer seriösa satsningen på vinterkondisen. Så jag följde med några lite mer rutinerade längdåkare till Gustavsbergsbacken på Frösön där det skulle bedrivas stavgång.
Bara att ta sig till backen var jobbigt. Cykelpunkan som uppmärksammades när jag skulle åka medförde en tuffare uppvärmningen än beräknat. Väl framme så var det bara att försöka hänga på det ivriga gänget. Första turen upp känndes okej men under vägen ner började gårdagens benpass göra sig påmind. Andra svängen funkade också, fast jag började ana att jag inte skulle kunna hänga på hela tiden när det började att pratas om att det var åtta gånger kvar. Efter tre gånger sa mitt inre samvete ifrån. Jag vill ju inte knäcka mig och dra på mig en överträning så här på första passet.

De övriga verkade inte ha mina tunga ben utan skuttade åter upp mot toppen på lätta ben. Själv återvände jag hemåt där jag visste att en nybakad limpa låg och väntade. Träningen mot vinterkondisen får vänta tills imorgon då jag har spinning. Ett tungt bergspass, jag längtar redan. Bäst att äta en macka till...

Var tar löven vägen?

Måndag och vinden river bort allt gult från träden. Den trevliga höst solen har skymts av en grå massa. Kroppen är lite trött efter helgens eskapader. Det började i fredags med en sväng i skogen tillsammans med Farsan och Ebba som spårtränade. Hon klarade det galant, kanske med lite ledsagning från gubben. Senare på kvällen var det dansgala på Folkets Hus. På stollta ben entrade jag dansgolvet för att pröva mina nya bugg kunskaper. Han knappt komma med båda fötterna på dansgolvet, då jag insåg att jag inte riktigt har det kunskaper som krävs ännu. Det är en helt annan sak att vara på "riktig dans" där hundratals andra rör sig och alla på sitt sätt, jämfört med kursen då alla står stilla och gör lika. Usch, har en hel del kvar att lära. Med självfötroendet nedtryckt till sulorna hade jag dock en riktigt trevlig afton. Lite synd att dagens kurs var inställd, nu när motivationen att lära sig är på topp. Lördagen blev en lugn dag till att börja med, hundvakt, stadspromenad med lite fika. Kvällen blev lite tyngre, med fest på Pulzinn där det dracks kanske ett glas mer än planerat. Detta gjorde söndagen till en sån där härlig skitdag man alltid önskar sig. Så i morse med nya krafter lånade jag Ebba och gick en sväng i Spikbodarna och tittade på krondiken och fångstgropar. Vi hittade tillslut alla de bortblåsta gula löven.

Gubben Höst

Fint väder var det idag också, 14,5 grader i skuggan, Storsjön spegelblank och nästan helt blå himmel. Funderade ett tag på att testa de ny inköpta skate stavarna runt ÖSK området. Den funderingen bytes mot kanske säsongens sista cykelrunda. Lurade ut Hjalmar på turen Frösön-Rödön-Dvärsätt. Häftig känsla att glida fram genom den färgsprackande naturen. Cykel är bra på det viset. Många kilometrar kan tillryggaläggas utan större kraftansträngning. Medan jag rullade över Rödöbron kunde jag skåda Bydalsfjällen bakom det ovanligt blanka Storsjöflaket. En ensam kanotist, som jag kunde skönja i motljuset måste ha haft det riktigt skönt. -Kung Bore, fler sådana här dagar tack! Låt Gubben Höst regera någon vecka till innan du kommer med din härligt vita tid. Jag vill njuta lite mer av höst solen innan skidorna plockas fram. Lite sugen är jag dock att det blir vinter...

Själsbalsam

Natten mellan torsdag och fredag var en riktigt kall natt. Fullmånen på den stjärnklara himlen hade inga problem att lysa upp lanskapet. Det känndes trots det mörkt i min värld. Grubblerier och funderingar blandat med ångest för att inte kunna somna, fick mig inte att kunna se det vackra i denna stjärnklara natt. Framåt morgontimmarna somnade jag till slut i alla fall. När mina ögon åter öppnades, dock alldeles förtidigt, var himlen fortfarande molnfri och månen ersatts med solen. Frostiga vindrutor skrapades av huttrande människor som glömt använda motorvärmare. Jag tog mig ut på en liten morgonpromenad för att ta in av den kalla luften och för att börja leva på nytt. Någon gång mitt på dagen beger jag mig till Frösö båthamn och möter upp Öjje. Det är nästan vindstilla, kajaker plockas ur ett förråd och läggs i Storsjön. Med ljud endast från paddlarnas dropp och det kluckande som uppstår när farkosterna glider genom det höstkalla vattnet, tar vi oss bort förbi Badhusparken och vidare mot Minnesgärde och Brunfloviken. Strändernas färger skiftar i alla regnbågensfärger och solen reflekteras i det lätt krusade vattnet.

Det var som balsam för själen helt enkelt.

Tack Örjan för bilderna och en trevlig paddel. Följer gärna med fler gånger.

Golfare?

I dag spelades den prestige fyllda golftävlingen BASS Open ute på Norderön. Det är en årligt återkommande tillställning för oss som jobbar på Regementsgatan 23. Tidigare har jag prenumererat på den åtråvärda jumboplaceringen. Hade väl inga större förväntningar detta år heller. Jag brukar använda mig av devisen -Ingen kommer ihåg en fegis. Vädret var riktigt härligt höstigt med en temperatur på ungefär strax över 15 grader men dock en ganska stark vind. Jag började som vanligt med att inte hitta på bollen klockrent under de inledande hålen. Efter fjärdehålet och ett antal besök utanför fareway började utslagen fungera. Sämre var det med puttarna. Vid fikat efter nio hål, låg jag kanske på grund av det nya handikapsystem vi infört till årets tävling inte sisit i bollen. Skulle jag kunna hålla ihop puttspelet hade jag fina möjligheter. Utslagen fungerade fortsatt fint, med några undantag, när vi gick ut på de nio sista hålen. Efter lite egna analyser och justeringar på mina puttar, börjde det se riktigt bra ut. Tyvärr gjorde jag på några extremt värdelösa hål på hemvägen och kunde inte hålla min placering i bollen. Jag lyckades trots allt bryta trenden och hade faktiskt några efter mig totalt. Summa summarum, en mycket bra dag, inser dock att det behövs en hel del träning för att kunna nå toppen trots ett mycket fördelaktigt handikappsystem.


Så här såg jag ut när spelet rasade efter att allt börjat fungera.

Efter en findag på golfbanan var det dags att snöra på sig dansskorna och fortsätta min nya karriär som Travolta. Stegen från tidigare kurstillfällen repeterades och nya övades in. Om sju veckor kanske man inser att man inte har kunnat bugga tidigare. Då är det väl bara att anmäla sig till steg två, för att inse att det är bäst att gå steg tre osv... Men kul är det i alla fall. När jag som bäst blivit varm i kläderna var kurstiden slut och jag blev tvungen att snabbt bege mig till gymmet för en workshop med en namne och före detta tiokampare. Bra men kanske lite väl basic, fick dock ett bra tips för att träna upp min Vastus Medialis muskulatur. Känns riktigt bra inför vinterns rehab. Kung Bore visade sig var på ett bra humör under lördagens DM-lopp och min lust att vara i form till nästa år höjdes.

Hösthärligt

Hösten visade i dag sin bästa sida för Östersund med omnejd. Så trots en vis trötthet från gårdagens Oscars besök så bar det av ut i naturen. Resan gick till Forsaleden där de gröna vattnet ramades in av höstgula löv.

Med på äventyret var Mathias, Mirja, Ida och en nästan en handfull spring glada hundar. Matsäcken var fylld med kaffe, kex och bullar. Efter fikat letades det ivrigt efter lingon men efter en stund blev det istället ännu en fika och en skön stund i solen bland vitmossa och ljungris. Hinken fylldes trots allt till bredden tillslut. Nu känns det riktigt skönt att kura ihop sig i ett hörn i soffan framför Tv'n. I morgon hoppas jag att Kung Bore är på samma humör under DM i linje som avslutar cykelsäsongen Så att jag får en bra bild inför vinterns rehabträning och blir redo för comeback nästa säsong.

Lets Dance

Tänkte först att jag skulle anmäla mig till den amerikanska danstävlingen, So you think you can dance. Det är ganska långt att pendla till USA varje vecka så då kom iden upp att istället vara med i Lets dance. Där tävlar kändisar tillsammas med proffs och eftersom jag har varit med i Radio Jämtland ungefär tre gånger nu så räknas väl jag som kändis, eller? Räknas jag inte till den skaran kommer jag troligtvis med som en av proffsen. I och för sig var det ett tag sedan toppformen var som högst men den kommer fort. Förra veckan startade en kurs i bugg som några vänner anmält sig till. De berättade att det var ont om killar så efter lite övertalan lovade jag att jag kunde följa med och visa var skåpet skall stå. Sagt och gjort, igår var jag med på Buggkurs, det är inte den vanliga buggen utan nått som hette -O,hej... I min karriär har jag aldrig tidigare stött på den varianten. Den var lätt. Alla står i en stor ring, killarna trampar lite som de vill i takt på stället och trycker och drar lätt i tjejernas händer. Tjejerna har det lite trixigare. De har ett svårare rörelseschema där de får gå på ett speciellt sätt med fötterna och när en kille i mitten stänger av musiken och säger en massa saker jag inte förstår går tjejerna motsols. När vi var på väg hem frågade jag varför det hette -O,hej. De svarade att det var för att den är snabbare och lite rockigare än vanlig bugg. Det tror jag vad jag vill på. Stå i en ring och säga hej till en ny tjej var tredje minut, kan inte heta något annat än O,hej. Skall jag vara med i Lets dance så får jag nog träna några av mina egna danssteg själv här hemma men jag skall vara sjyst och följa med på den där O,hej eller var det O,hoj buggen?

Vinter nu?

Jag blev lite förvånad i morse när jag hämtade tidningen. Det snöade... 17 september... Hallå det är en månad tidigare än förra året. Klockan var strax efter halv sju och eftersom jag jobbade och hade varit uppe på larm vid fyra tiden så verkade det som om att det precis hade börjat. När mina kollegor droppade en efter en in till morgon kaffet var alla lika förvånade. Öronen spetsades lite extra när ambulansen larmades ut.

-Prio ett... hmm.. kanske.. nix..

Vid trafikolykor larmas ambulansen ut först och därefter brandkåren. De första flingorna av det vita guldet brukar oftast inte ställa till några problem för bilisterna och därmed oss på stationen. Marken och vägbanan är varm så de smälter nästan omgående.De andra ambulans larmet på morgonen var även det ett prio ett larm. Hmm... jo nu var det trafikolycka och inom vårat område. Då brukar vi dra oss ner till larmkäderna och klä oss och är klara innan SOS hinner larma ut. Det hade gått bra för de inblandade men det ger åter igen en påminnelse om att den härliga vita årstiden närmar sig.

Nu när klockan är efter 13.00 så har det centimetertjocka lagret snö som täckte gräsmattorna tinnat bort och solen har lyst upp landskapet. Jag hoppas att det blir en bra start på denna vinter med mycket kyla, så att det hinner bli käle och att det sen snöar uta-bara-hel-vete.

Höstligt

Under de senaste dagarna har det börjat gått uppför mig att sommaren definitivt börjar ta slut och hösten har kommit. Ett exempel på det var när jag under gårdagens arbetspass åkte ut på en viltolycka, då jag kom att tänka på att det snart är dags för vinterdäcken. Mörk fuktig vägbana, gatljus som lyser upp något gulnade löv som rör sig i vinden. Det gick för övrigt bra för de inblandade om man räknar bort den älgkalv som blev av med sin mor.

Vädret idag var även det i höstens färg, något grått, regn i luften coh en temperatur kring 10 grader. Det visade sig att den blev riktigt trevligt trotsallt. Det är inte så att jag inte tycker om hösten men det är lite svårt att så hör i början av den riktigt kunna njuta. Under sommaren är det lättare att komma på roligheter, kompisar är lediga, vädret enklare. Mathias hörde kom förbi på lunch och sen bar det av till skogs för lerduve skytte. Det gick faktiskt riktigt bra för mig idag. De inledande frånduvorna plockades fem av sex duvor ner. Sedan blev det sidduvor som är något knepigare men det flöt som sagt på bra idag.

För Mathias gick det också bra. Jag är lite nöjd med att jag lyckades fånga Mathias på bild samtidigt som duvan passerar, med tanke på att kamera inte tar direkt när jag trycker.

Efter en god middag hemma hos Mirja och Mathias fick jag under min promenad hem ytterligare bevis på att hösten är här. Gatan var full av gula löv. Med tanke på förra året med en halv meter snö i mitten på oktober så är det hög tid att börja njuta för snart är den härliga hösten över och vintern här. Nu är det i alla fall dags för att sova, 06:30 är det spinningpass. Jag skall försöka njuta av varje steg till gymet.

Ledig huvvaligen

I dag har det varit en sån dag som personer som har ett vanligt arbete inte förstår. Alla som varit arbetslös en längre period tror jag dock kan förstå. VM har avslutats och därmed möjligheten att tillbringa dagen framför TV'n Dessutom har jag läst ut andra delen av Stieg Larsson triologi, alltså nöjen som jag sysselsatt mig med föregående vecka har abrupt tagit slut. Vädret för dagen är inte heller speciellt lockande, har även satt mig själv i träningsförbud för att inte bli övertränad. Så vad återstår, det finns en hel del saker som kan göras helt klart. Städa och ordna i källare, göra klart köket, tvätta och städa bilen, listan kan göras lång. Alla saker kan även skjutas upp till någon annan dag. Jag är ju ledig ända till torsdag och jag måste ha något att göra nästa vecka också. Fan va shjyst med att vara ledig...eller hur. Efter lite grubblande så tog jag i alla fall tag i dagen. Så jag mätte och kollade runt lite i butiker så att köket kan bli klart. Det gick sådär, varan som jag sett förut var slut. Åkte hem till mor istället och fikade. Tackade nej till middag och åkte ner på stan och köpte den sista delen i triologin. Lagade något som min mor kommer att häpna över med stora ögon. Fransk Fiskgratäng.

Jag hatade nämligen det som lite. Hon fick stå ut med en del hårda ord angående denna maträtt på den tiden. Hittade ett recept i kokboken som lätt intressant med tanke på min lurande förkylning, Syltad Ingefära. Vet inte riktigt vad det är men det står och bubblar på spisen nu. Spännande. Det är lite lustigt men så här framåt kvällen börjar man komma igång, antagligen så kommer jag bli uppe till långt efter midnatt. Vem vet det kanske kommer in fler inlägg i ämnet.

Trött, vad är det?

Rapport från Blåljustriatlon. Min oro för att det skulle vara kallt i vattnet försvann så fort startern sa att det vara 30 sekunder kvar till start. Mycket tack vare mitt beslut att använda våtdräkt och den där extra huvan, den var ett perfekt skydd mot kylan. Jag simmade faktiskt in som ledare till sträckbytet, tekniken finns tydligen kvar. Jag tog det ganska lungt vid bytet killen som låg tvåa var en som var med i ett utav stafett lagen, alltså inget hot för mig. Efter någon kilometer så kom en kille som var med i solo klassen ikapp och jag var tvungen att kämpa på lite extra. Banan var extremt tung med mycket uppför i rotig terräng och lite vila utför då det var lite enklare och man kunde stå. Killen efter höll i bra och jag släpte förbi honom på sista varvet för det var ju faktiskt en löpsträcka kvar trots allt man vill ju klara hela loppet utan total genom klappning. Första varvet löpning känndes nästan omöjligt benen gick som trumpinnar men det averkades nästan inga metrar framåt. På det andra varvat började benen flyta på bättre men då balde magen ur. Cyklingen hade varit krävande och när man sedan gick för apostla hästarna och magen hoppade upp och ner främst i nedförsbackarna höll jag på att spy. Tyvärr så kom det inget den vägen så de sista två varven var det en ren pinna att springa, först uppför med tunga ben och sedan nedför med en mage som bara sa stopp. Jag slutade tillslut som tvåa efter ungefär 1 timme och 23 minuters kämpande. Sträckorna var uppskattiningsvis 300 meter simning, 15 kilometer cykel i terräng och 6 kilometer löpning. Efter målgång så hade jag ungefär 35 minuter till ett spinningpass som ingen vill hjälpa mig med. Så det var bara att raskt efter målgång plocka ihop sina grejor och snabbt bege sig till Pulzinn för ett 55 minuters bergspass. Det gick faktiskt riktigt bra och när jag ny duschad kommer ner till brandstationen är det precis dags för mat. Välbehövligt... Vid prisutdelningen vinner jag en mössa och en fin pannlampa. Kanske det bästa priset jag får är ett sittunderlag och det får jag för finnaste rumpan, vilket känns väldigt stärkande inför en höst som singel.

Kännslor

Idag har det gått upp och ner känslomässigt. Började dagen med att förbereda mig inför morgondagens Blåljustriatlon. Cykel och löpsträckan kollade jag i förgår och insåg att den inledande simsträckan skulle antagligen bli väldigt kall. Jag testade banan med lite duggregn i luften men fullt påklädd. Vid bytet från cykel till löpardojorna var underarmarna som två geleklumpar trots långärmad tröja. Jag bara tänkte på hur det skulle kännas på tävlingsdagen efter en simsträcka, det började gro en tanke i huvet att det kanske är bäst att ha våtdräkt fast det inte var tanken från början för att vinna tid. Då knäktes ideen att testa våtdräkten och vattentemperaturen, vilket jag klarade av nu på förmiddagen trots mycket vånda. Jaha...hur gick det då??? Brrr...
....helt klart kallt, 12 grader. Trots det så tror jag det skall gå bra. När man varit i vattnet en stund känns det faktiskt ok, det är bara när man försöker crawla och har pannan i vattnet. Hjärnan liksom slutar att fungera så en huva är ett måste. Morgondagens tävlingar känns med dessa förberedelser nu inte så gruvsamma, det skall bli roligt. Kanske jag är en idiot trots allt??


Nästa kännslomässiga bergochdalbana utspelade sig framför TV'n och VM-sändningarna från Osaka. Efter Sannas otroliga insats hade jag lika svårt som henne att hålla tårarna tillbaka. En stund senare gör Wisman ett beundransvärt 400 meters lopp och glädjen sprider sig i kroppen för hans skull. Därefter river Holm ut sig ur tävlingen och min känsla fick åter vända nedåt. Blev dock lite besviken när Sanna började skylla på att hon blev störd över sista häcken. Hon gjorde ett grymt lopp men det räckte inte till guld och utan störningen hade det troligtvis inte hjälpt henne till det.


Nu väntar jag på att mitt sockerlag skall svalna så att jag kan lägga ner svartvinbären så att de kan börja jäsa och jag kan bjuda på hemmagjord glögg om cirka 3 månader lagom till första advent. Sen är det dags att mentalt ta med sig de lärdomar jag fått av de gryma atleter som jag inspirerats av från VM och ladda inför min insats imorgon. Brrrr.....

Första dagen

Sitter på jobbet klockan är 21.00 och vi har klarat av alla arbetsuppgifter för dagen och dessutom klarat av tre larm, men dock inget av någon större dignitet. Så min första dag efter semestern har börjat lungt och skönt. Det var lite roligt att komma till jobbet imorse. De arbetskollegor som inte haft ledighet utan jobbat de sista fyra veckorna, välkomnade oss med breda leenden. Jag tror de saknat oss en del, kan väl säga att jag också log en del trots allt. Det är lite roligt och höra hur deras semester har varit samtidigt som de är intresserade av hur en själv har haft det. Att få en rapport hur det gått för de personer som vikarierat under semesterperioden ingår även det första dagen efter semestern. Någon utav killarna nämnde något om en artikel i en tidning. En av gubbarna på stationen skulle tydligen vara med. När man läser den känns det lite bättre i ens ego. Den finns på http://www.tara.se/ och det är killen i röd hjälm som är kollega. Nu kanske det är fel åldergruppp för en annan men det känns ju alltid bra.





Jögga The Man

Nu funderar jag på att gå och köpa en glass från våran kiosk, vi har faktiskt hunnit med nästan tre fyspass idag. Började dagen med att öva i simhallen och nu i kväll har vi sprungit och varit en sväng i gymmet. Hoppas bara det blir en lugn natt, det behöver inte var alldeles för jobbigt så här första dagen efter semestern.

Home again

Jaha då var man hemma igen, det blev en dubbelt så lång semesterresa än vad jag hade räknat med från början. Först måste jag tacka alla mina vänner som jag fått besöka. Det har varit kanon bra, trevligt och till och med spännande vissa stunder. Under resan har jag fått göra det saker som jag ville göra men också annat som gjort resan än mer minnesvärd.
När man börjar närma sig slutet av en resa så kommer den där hemlängtan över en. För mig kom den när jag körde genom Mora. -Åh, bara 30 mil hem... Det känndes som en evighet dessa 30 mil. Äntligen hemma tänkte jag när jag körde in på parkeringen jag nästan rusade upp för trappan. När jag sedan låser upp ytterdörren och kliver över brevhögen kändes det bara tomt och jag tänkte -Jaha, det var det det.
Nu har jag varit hemma en stund plockat lite med väskor med mer och det börjar kännas lite bättre. Det är väl så det ska kännas kanske, borta bra men hemma bäst. När man är på resande fot hinner man inte riktigt vara själv. Kanske några stunder men det händer något hela tiden, man har folk runt om kring sig. För mig har det varit bra att inte kunna hinna fundera så mycket. Lite flumigt och inte riktigt genom tänkt kanske de senaste raderna blev nu... Det har i alla fall varit riktigt roligt att få göra den där hälsa-på-kompisar-man-inte-sett-på-länge-resan.
Jag tycker ni som läser detta skall göra något liknande om ni inte redan gjort det. Välkomna hem till mig är ni när ni har vägar förbi och er som jag övertalat att skriva blogg gör det lite då och då.
Nu är det slut på semestern och det är dags att få in rutinerna med arbete och träning. Hoppas ni har haft en bra semester, min började i moll men slutade i dur. Er som jag besökt har hjälpt mig till det.

HA DET BÄST

Överfall och hårt arbete

Jag tog mitt pick och pack lämnade Varberg trots vindar som skulle ge bra surf möjlighet och åkte mot Karlstad och min bror. Där välkomnades jag med god mat och dryck. Surfdagarna i Varberg hade tagit mycket på krafterna så det var skönt att krypa ner och sova. Klockan fem på morgonen mötte mina ögonen ögonen från en tiger som tydligen hade för avsikt att sluka mig med hull och hår. Jag lyckades få fram mobiltelefonen och ta en bild innan jag med nöd och näppe lyckades skrämma bort vilddjuret.

Trots attacker gång på gång så lyckades jag hålla mig vid liv till min bror vaknade vid niotiden. Detta lilla vilddjur är charmigt men har otroligt vassa klor.


Frukost sen var det på med arbetskläder och handskar. Jag såg att brorsan behövde hjälp med att komma igång med bygget av gäststugan. För skall jag våga komma mer på besök skulle det vara skönt att kunna sova utan den mardöms upplevese jag haft denna natt på grund av en liten kattunge.








Arbete bestod i att med mer hjärna än kraft flytta en gamal "kallkällare" i betong och sedan gräva ut och gjuta plintar. Vi jobbade på bra och väntar nu på mat. Veronica fixar ihop något gott jag tror det skall indiskt vilket jag aldrig ätit förut så det skall bli spännade.

Surfdag nr 2

Som tur var blev jag inte väckt klockan 6:00 som Jocke nämnde igår kväll. Vi skulle vänta in det rätta vindarna. Så efter lunch bar det av ner till havet och idag följde grannen David med.

Jocke hade sin nya fina badmössa på för att skydda såret från att bli alltför blöt. Han tycker inte riktigt om den. Det är inte riktigt surf rätt.

David var snabb med att vaxa brädan vilket är nödvändigt för att få fäste när man skall ställa sig upp. I dag blev det tre timmars hårt arbete mot vågorna. Det är fruktansvärt jobbigt att simma tillbaka efter man gjort ett försök att ta en våg. Vid ett flertal gånger spolades jag tillbaka 100 meter när jag äntligen med tunga armar tagit mig upp till point break den plats där vågorna bryter.

Nu sitter jag och är skapligt trött. Som tur är så har det mojnat ute så att det inte blir någon kvällssurf som vi planerat tidigare. Barnen skall nattas och hunden rastas efter det vanskas det film i soffan, frågan är väl bara hur länge jag orkar hålla ögonen uppe. Det känns bra att Jocke verkar lika trött. Morgondagens aktiviteter ligger fortfarnade i planerings stadiet, den som är nyfiken får tålmodigt vänta tills i morgon kväll...

Surf i solnedgång

Så här skall man tydligen stå när man tar en bild på en surfare. Vi fick en chans till idag. Nu lyckades jag ställa mig upp på brädan och göra några tappra försök att svänga. Det svåra är bara att försöka på rätt våg. Ett hav har många vågor... Nu blir det blir sängen och nya tappra försök imorgonbitti.

Regn, blod, väntan och plåster

När jag slog upp ögonen och tittade ut genom fönstret mötte min syn regn. Faan.... tänkte jag, det var ju idag jag och Jocke skulle surfa. Jag kröp tillbaka under täcket och tyckte det var riktigt surt. Blåste gjorde det men regn... Filmen jag tittat på innan jag somnade visade bara blå himmel och jättevågor. Den hade gett mig det rätta suget men nu var allt bortblåst. Somnade in ganska snabbt men väcktes lika kvickt av Jocke som stormar in i rummet, som tydligen inte märkt att det regnar.
-Upp idag skall vi surf, det är grymt väder!
Det visade sig att regn inte spelar någon för att surfa, man blir ju blöt i alla fall. Efter en frukost packade vi Chevan och åkte ner till straden.

Ner vid stranden var det på med våtdräkt och vaxning av brädor. På parkeringen kunde vi se att vi inte var ensama utan troligtvis två surfare till. Det regnade kopiöst så det blev tyvärr inte några bilder med surfaction.

Vi tog oss ut till den plats där vågorna skulle bryta och jag skulle pröva vågsurfning för första gången i mitt liv. Jag fick lite snabba instruktioner och vi tittade på de två andra som redan var där. Sen var det bara att hoppa i vattnet och det på ett ställe där jag aldrig i mitt liv skulle kunna tänka mig att bada. Vågorna som nästan var två meter slog mot klipporna med våldsam kraft. Hur gick det då? Jag lyckades ta mig upp en gång på bräda i en något huksittande position. Sen var det en tvättmaskins liknande upplevelse. Ben, armar, botten, skummande vatten i en enda röra tillslut ytan och då nästa våg och åter igen en liknande upplevelse. Jocke lyckades bättre ända tills han och bräda inte kom överens och en fena på bräda gav Jocke ett jack i huvet.

Då var det bara att ta sig till akuten vänta i cirka tre timmar för att få det limmat, vilket tog 5 minuter. Nu skall jag laga mat och sen skall vi ut och pröva igen. Vinden har vänt en anning så det skall vara bättre nu. Dessutom så har solen börjat tittade fram, så det kanske blir som på filmen. Jag surfandes på en jättevåg under blåhimmel. den som lever får se...