Trött, vad är det?

Rapport från Blåljustriatlon. Min oro för att det skulle vara kallt i vattnet försvann så fort startern sa att det vara 30 sekunder kvar till start. Mycket tack vare mitt beslut att använda våtdräkt och den där extra huvan, den var ett perfekt skydd mot kylan. Jag simmade faktiskt in som ledare till sträckbytet, tekniken finns tydligen kvar. Jag tog det ganska lungt vid bytet killen som låg tvåa var en som var med i ett utav stafett lagen, alltså inget hot för mig. Efter någon kilometer så kom en kille som var med i solo klassen ikapp och jag var tvungen att kämpa på lite extra. Banan var extremt tung med mycket uppför i rotig terräng och lite vila utför då det var lite enklare och man kunde stå. Killen efter höll i bra och jag släpte förbi honom på sista varvet för det var ju faktiskt en löpsträcka kvar trots allt man vill ju klara hela loppet utan total genom klappning. Första varvet löpning känndes nästan omöjligt benen gick som trumpinnar men det averkades nästan inga metrar framåt. På det andra varvat började benen flyta på bättre men då balde magen ur. Cyklingen hade varit krävande och när man sedan gick för apostla hästarna och magen hoppade upp och ner främst i nedförsbackarna höll jag på att spy. Tyvärr så kom det inget den vägen så de sista två varven var det en ren pinna att springa, först uppför med tunga ben och sedan nedför med en mage som bara sa stopp. Jag slutade tillslut som tvåa efter ungefär 1 timme och 23 minuters kämpande. Sträckorna var uppskattiningsvis 300 meter simning, 15 kilometer cykel i terräng och 6 kilometer löpning. Efter målgång så hade jag ungefär 35 minuter till ett spinningpass som ingen vill hjälpa mig med. Så det var bara att raskt efter målgång plocka ihop sina grejor och snabbt bege sig till Pulzinn för ett 55 minuters bergspass. Det gick faktiskt riktigt bra och när jag ny duschad kommer ner till brandstationen är det precis dags för mat. Välbehövligt... Vid prisutdelningen vinner jag en mössa och en fin pannlampa. Kanske det bästa priset jag får är ett sittunderlag och det får jag för finnaste rumpan, vilket känns väldigt stärkande inför en höst som singel.

Kännslor

Idag har det gått upp och ner känslomässigt. Började dagen med att förbereda mig inför morgondagens Blåljustriatlon. Cykel och löpsträckan kollade jag i förgår och insåg att den inledande simsträckan skulle antagligen bli väldigt kall. Jag testade banan med lite duggregn i luften men fullt påklädd. Vid bytet från cykel till löpardojorna var underarmarna som två geleklumpar trots långärmad tröja. Jag bara tänkte på hur det skulle kännas på tävlingsdagen efter en simsträcka, det började gro en tanke i huvet att det kanske är bäst att ha våtdräkt fast det inte var tanken från början för att vinna tid. Då knäktes ideen att testa våtdräkten och vattentemperaturen, vilket jag klarade av nu på förmiddagen trots mycket vånda. Jaha...hur gick det då??? Brrr...
....helt klart kallt, 12 grader. Trots det så tror jag det skall gå bra. När man varit i vattnet en stund känns det faktiskt ok, det är bara när man försöker crawla och har pannan i vattnet. Hjärnan liksom slutar att fungera så en huva är ett måste. Morgondagens tävlingar känns med dessa förberedelser nu inte så gruvsamma, det skall bli roligt. Kanske jag är en idiot trots allt??


Nästa kännslomässiga bergochdalbana utspelade sig framför TV'n och VM-sändningarna från Osaka. Efter Sannas otroliga insats hade jag lika svårt som henne att hålla tårarna tillbaka. En stund senare gör Wisman ett beundransvärt 400 meters lopp och glädjen sprider sig i kroppen för hans skull. Därefter river Holm ut sig ur tävlingen och min känsla fick åter vända nedåt. Blev dock lite besviken när Sanna började skylla på att hon blev störd över sista häcken. Hon gjorde ett grymt lopp men det räckte inte till guld och utan störningen hade det troligtvis inte hjälpt henne till det.


Nu väntar jag på att mitt sockerlag skall svalna så att jag kan lägga ner svartvinbären så att de kan börja jäsa och jag kan bjuda på hemmagjord glögg om cirka 3 månader lagom till första advent. Sen är det dags att mentalt ta med sig de lärdomar jag fått av de gryma atleter som jag inspirerats av från VM och ladda inför min insats imorgon. Brrrr.....

Första dagen

Sitter på jobbet klockan är 21.00 och vi har klarat av alla arbetsuppgifter för dagen och dessutom klarat av tre larm, men dock inget av någon större dignitet. Så min första dag efter semestern har börjat lungt och skönt. Det var lite roligt att komma till jobbet imorse. De arbetskollegor som inte haft ledighet utan jobbat de sista fyra veckorna, välkomnade oss med breda leenden. Jag tror de saknat oss en del, kan väl säga att jag också log en del trots allt. Det är lite roligt och höra hur deras semester har varit samtidigt som de är intresserade av hur en själv har haft det. Att få en rapport hur det gått för de personer som vikarierat under semesterperioden ingår även det första dagen efter semestern. Någon utav killarna nämnde något om en artikel i en tidning. En av gubbarna på stationen skulle tydligen vara med. När man läser den känns det lite bättre i ens ego. Den finns på http://www.tara.se/ och det är killen i röd hjälm som är kollega. Nu kanske det är fel åldergruppp för en annan men det känns ju alltid bra.





Jögga The Man

Nu funderar jag på att gå och köpa en glass från våran kiosk, vi har faktiskt hunnit med nästan tre fyspass idag. Började dagen med att öva i simhallen och nu i kväll har vi sprungit och varit en sväng i gymmet. Hoppas bara det blir en lugn natt, det behöver inte var alldeles för jobbigt så här första dagen efter semestern.

Home again

Jaha då var man hemma igen, det blev en dubbelt så lång semesterresa än vad jag hade räknat med från början. Först måste jag tacka alla mina vänner som jag fått besöka. Det har varit kanon bra, trevligt och till och med spännande vissa stunder. Under resan har jag fått göra det saker som jag ville göra men också annat som gjort resan än mer minnesvärd.
När man börjar närma sig slutet av en resa så kommer den där hemlängtan över en. För mig kom den när jag körde genom Mora. -Åh, bara 30 mil hem... Det känndes som en evighet dessa 30 mil. Äntligen hemma tänkte jag när jag körde in på parkeringen jag nästan rusade upp för trappan. När jag sedan låser upp ytterdörren och kliver över brevhögen kändes det bara tomt och jag tänkte -Jaha, det var det det.
Nu har jag varit hemma en stund plockat lite med väskor med mer och det börjar kännas lite bättre. Det är väl så det ska kännas kanske, borta bra men hemma bäst. När man är på resande fot hinner man inte riktigt vara själv. Kanske några stunder men det händer något hela tiden, man har folk runt om kring sig. För mig har det varit bra att inte kunna hinna fundera så mycket. Lite flumigt och inte riktigt genom tänkt kanske de senaste raderna blev nu... Det har i alla fall varit riktigt roligt att få göra den där hälsa-på-kompisar-man-inte-sett-på-länge-resan.
Jag tycker ni som läser detta skall göra något liknande om ni inte redan gjort det. Välkomna hem till mig är ni när ni har vägar förbi och er som jag övertalat att skriva blogg gör det lite då och då.
Nu är det slut på semestern och det är dags att få in rutinerna med arbete och träning. Hoppas ni har haft en bra semester, min började i moll men slutade i dur. Er som jag besökt har hjälpt mig till det.

HA DET BÄST

Överfall och hårt arbete

Jag tog mitt pick och pack lämnade Varberg trots vindar som skulle ge bra surf möjlighet och åkte mot Karlstad och min bror. Där välkomnades jag med god mat och dryck. Surfdagarna i Varberg hade tagit mycket på krafterna så det var skönt att krypa ner och sova. Klockan fem på morgonen mötte mina ögonen ögonen från en tiger som tydligen hade för avsikt att sluka mig med hull och hår. Jag lyckades få fram mobiltelefonen och ta en bild innan jag med nöd och näppe lyckades skrämma bort vilddjuret.

Trots attacker gång på gång så lyckades jag hålla mig vid liv till min bror vaknade vid niotiden. Detta lilla vilddjur är charmigt men har otroligt vassa klor.


Frukost sen var det på med arbetskläder och handskar. Jag såg att brorsan behövde hjälp med att komma igång med bygget av gäststugan. För skall jag våga komma mer på besök skulle det vara skönt att kunna sova utan den mardöms upplevese jag haft denna natt på grund av en liten kattunge.








Arbete bestod i att med mer hjärna än kraft flytta en gamal "kallkällare" i betong och sedan gräva ut och gjuta plintar. Vi jobbade på bra och väntar nu på mat. Veronica fixar ihop något gott jag tror det skall indiskt vilket jag aldrig ätit förut så det skall bli spännade.

Surfdag nr 2

Som tur var blev jag inte väckt klockan 6:00 som Jocke nämnde igår kväll. Vi skulle vänta in det rätta vindarna. Så efter lunch bar det av ner till havet och idag följde grannen David med.

Jocke hade sin nya fina badmössa på för att skydda såret från att bli alltför blöt. Han tycker inte riktigt om den. Det är inte riktigt surf rätt.

David var snabb med att vaxa brädan vilket är nödvändigt för att få fäste när man skall ställa sig upp. I dag blev det tre timmars hårt arbete mot vågorna. Det är fruktansvärt jobbigt att simma tillbaka efter man gjort ett försök att ta en våg. Vid ett flertal gånger spolades jag tillbaka 100 meter när jag äntligen med tunga armar tagit mig upp till point break den plats där vågorna bryter.

Nu sitter jag och är skapligt trött. Som tur är så har det mojnat ute så att det inte blir någon kvällssurf som vi planerat tidigare. Barnen skall nattas och hunden rastas efter det vanskas det film i soffan, frågan är väl bara hur länge jag orkar hålla ögonen uppe. Det känns bra att Jocke verkar lika trött. Morgondagens aktiviteter ligger fortfarnade i planerings stadiet, den som är nyfiken får tålmodigt vänta tills i morgon kväll...

Surf i solnedgång

Så här skall man tydligen stå när man tar en bild på en surfare. Vi fick en chans till idag. Nu lyckades jag ställa mig upp på brädan och göra några tappra försök att svänga. Det svåra är bara att försöka på rätt våg. Ett hav har många vågor... Nu blir det blir sängen och nya tappra försök imorgonbitti.

Regn, blod, väntan och plåster

När jag slog upp ögonen och tittade ut genom fönstret mötte min syn regn. Faan.... tänkte jag, det var ju idag jag och Jocke skulle surfa. Jag kröp tillbaka under täcket och tyckte det var riktigt surt. Blåste gjorde det men regn... Filmen jag tittat på innan jag somnade visade bara blå himmel och jättevågor. Den hade gett mig det rätta suget men nu var allt bortblåst. Somnade in ganska snabbt men väcktes lika kvickt av Jocke som stormar in i rummet, som tydligen inte märkt att det regnar.
-Upp idag skall vi surf, det är grymt väder!
Det visade sig att regn inte spelar någon för att surfa, man blir ju blöt i alla fall. Efter en frukost packade vi Chevan och åkte ner till straden.

Ner vid stranden var det på med våtdräkt och vaxning av brädor. På parkeringen kunde vi se att vi inte var ensama utan troligtvis två surfare till. Det regnade kopiöst så det blev tyvärr inte några bilder med surfaction.

Vi tog oss ut till den plats där vågorna skulle bryta och jag skulle pröva vågsurfning för första gången i mitt liv. Jag fick lite snabba instruktioner och vi tittade på de två andra som redan var där. Sen var det bara att hoppa i vattnet och det på ett ställe där jag aldrig i mitt liv skulle kunna tänka mig att bada. Vågorna som nästan var två meter slog mot klipporna med våldsam kraft. Hur gick det då? Jag lyckades ta mig upp en gång på bräda i en något huksittande position. Sen var det en tvättmaskins liknande upplevelse. Ben, armar, botten, skummande vatten i en enda röra tillslut ytan och då nästa våg och åter igen en liknande upplevelse. Jocke lyckades bättre ända tills han och bräda inte kom överens och en fena på bräda gav Jocke ett jack i huvet.

Då var det bara att ta sig till akuten vänta i cirka tre timmar för att få det limmat, vilket tog 5 minuter. Nu skall jag laga mat och sen skall vi ut och pröva igen. Vinden har vänt en anning så det skall vara bättre nu. Dessutom så har solen börjat tittade fram, så det kanske blir som på filmen. Jag surfandes på en jättevåg under blåhimmel. den som lever får se...

Barnensdag

I dag har jag fått praktisera som småbarnsfar. Oj oj oj det tar på krafterna... Två vilda femåringa killar och en tvåårig tjej. Som tur hade jag Jocke med mig. Vi åkte in till Göteborg för att titta på Ostindiefararen sedan blev det stället med stort M. Efter Happy Meal var det dags för Trädgårn där det var Barnkalas. Nu är jag helt slut och då menar jag det. Vad gör man inte för att Jocke och jag skall kunna surfa imorgon. Enligt prognosen skall det blåsa upp rejält vid 23 i kväll och det väntas vågor med en snitt höjd på mellan 2 till 3 meter och vindstyrka kring 16 meter per sekund. Klockan är nu 20.00 och Jocke skall natta ungarna. Blir det inte allt för sent skall vi åka ner till stranden och testa lite annars blir det surffilmer så att man är lite förberedd inför morgondagen.

Riktig sommarsemester?

Vad skall ingå i en sommarsemester kan man fråga sig. Många skulle antagligen svara det som jag fick ta del av när jag idag kom till

Varberg. För där möttes jag med sol, bad, glass. Jocke med familj tog mig till havet där alla dessa ingredienser blandades. Det blev en riktigt bra blandning. Jag måste beröma alla småbarnsföräldrar och tror inte riktigt de har samma förklaring om vad som skall ingå i en semester...

Vy från Varbergs Fästing.

Glassdags med Jocke, Fia och Vilja. Fabian ville inte stå still tillräclkigt länge.

Vacker solnedgång över havet. Tid 21.00. Jocke och jag på väg in till centrum för lite djupare diskussioner.

Sommarstaden

Efter tre dagar i Västervik börjar jag lite gran förstå varför jag flyttade här ifrån. Sommaren börjar ta slut i staden och det märks på folk att de skall bli skönt med den lugna perioden fram till nästa sommar. För det är på sommarn som det skulle kunna fungera att bo här. Sol, värme, båtar, skärgård och uteserveringar med öl mat och stimm. Visst är det trevligt och roligt men det tär en del på kroppen. Många av mina vänner här säger lite grann mellan raderna att nu får det vara nog. Jag känner att jag har det bra uppe i Östersund och har möjligheten att bara ta någon dag eller vecka i sommarmeckat Västervik. För jag som upplevt vintrarna på dessa bredgrader förstår att de inte förstår att vintern är härlig. Jag får lura upp dem så det får se hur bra vi har det, vi som bor i Jamtland. Det har i alla fall varit mycket trevligt besök med många minne som ploppat upp. När jag på fredagsmorgonen rattade in i staden märkte jag vad mycket jag glömt. Tror jag körde fel tre gånger bara för att ta mig till Brandstationen och då skall man komma ihåg att jag nästan kunde alla gator utantill för tre och halvt år sedan. Nu på kvällen plockade jag ihop cykeln och tog en sväng ut til Händelöp och Horns udde en lite sväng på 32 km. Nu skall jag packa ihop mina tillhörigheter för imorgon blir det dags för etapp 3 i Sweden Summer Tour 2007. Jag kan väl avslöja att färden går Västerut. På återsende

Solsveda och Istanbul Special

Efter en natt med lite sömn på grund av det varma fuktiga klimatet gick färden mot Västervik, under färden fick bilens vindrutetorkare gå på maximal hastighet. Himlen klarnade dock upp de sista kilometrarna in mot resans mål, vilket verkade lovande inför helgen. Besök på Brandstationen med kaffe och snack med gamla kollegor. Före lunch med Stefan körde jag ett intervall betonat spinningpass i en fullsatt lokal. Usch vad jag svettades...litervis. Kvällen blev mycket trevlig med gamla vänner och god mat. Efterräts buffen var inte att leka med.Krogar som besöktes tätt under min forna tid i staden besöktes och en del kända ansikten återsågs. En mycket trevlig kväll. Lördagen har börjat riktigt bra. Båten lossades från kaj och tog oss ut till en fin klippa där vi kunde lapa av den sol som sken från en klarblå himmel. Citat från Stefan när vi slappar framför TV'n -Vilken jävla bra dag på sjön det va... Nu har vi precis kommit hem från stan och en efterlägtad Istanbul Special. Det är något jag saknat i Östersund. Kebabpizza med sallad, tomater och pommes på. Nu regnar det vilket känns ganska ok för då kan jag och Stefan kolla på Speedway GP på TV med lite skadeglädje. De andra kompisarna här i Västervik har åkt till Målilla och är säkert ganska blöta. Sen blir det troligtvis Tre rum och kök osv..

Det man inte frågar om det vet man inte.

Började denna dag med att bekanta mig med området i Sundbyberg med en löptur kring Lötsjön. Därefter var det dags att försöka väcka liv i min ledbruttne vän. Islatte, sushi och ånyo en kaffe i innerstan. Blev under dagen lite inspirerad av Öjjes inte-säga-nej-till-nått-eller-någon-dag och funderade att ha en fråga-det-som-du-vill-veta-men-inte-brukar-fråga-om-dag. Tyvärr höll inte ambitionerna så länge, det resulterade i alla fall till att jag nu vet vad baristamjölk är för något och var det är bäst att sitta när man är på Cosmonova. Cosmonova visade en film om Tour de France, med tyngdpunkt på hur vår hjärna fungerar. Den var ok, mycket pågrund av formatet som den visades i. Innehållet var som jag redan hört inte så mycket inriktat på cykling. Betyget blir ok, 45 minuter var lagom. Kvällen kommer att bli lugn, för imorgonbitti blir det dags för etapp 2 i Le tour de la Suède 2007.

Tuffa brudar...

Onsdag och det fina vädret hade försvunnit. Plockade ihop min racer som jag troddde inte skulle få luftas något under denna tour. Jag och Björn begav oss ut för att besöka en kompis från tiden i Sälen. Peter var tyvärr inte anträffbar vilket resulterade i att vi irrade runt en villa område någonstans i Spånga. Vi hittade det hus som de håller på att bygga men någon Peter hittade vi inte. När vi väl var tillbaka på Björns gata öppnade himlen sig och allt blev blött, riktigt blött. Kvällens aktivitet utfördes i en lokal vid Slussen. Aerobox på högnivå med 08:as dambasketlag. Tuffa tjejer helt klart. Det var ett riktigt bra pass som gav mig många nya ideer som jag kommer att ta med mig hem till Östersund och Pulzinn. Björns kommentar till det hela -Det var tungt.... Sambon Alexandra hostar till och nämner nått om nån som kräktes.... Nu sitter jag i soffan med ett glas Bin 555 efter en god älgskavsgryta som jag bjudit värdparet på. Snart dags att slänga sig till sängs för imorgon blir det nya äventyr i den stora staden.

Båtliv & DN-gala

Började dagen med att ta en båt ut till Fjäderholmarna, där det solades och inmundigades en skärgårdslåda med diverse fiskrätter som sköljdes ner med en stor stark. Väl tillbaka till fastlandet återupptogs tidigare under dagen iaktagande av huvudstadens mer speciella invånare. Till exempel hur kan man som 50-åring iklädd en skimmrande rosa skjorta komma på ideen att dansa med en ölburk balanserande på huvudet till 80-talsmusik spelandes från en tillsynes nyinköpt sterreo. Efter lite virrande runt staden intogs islatte på ett cafe kring Stureplan iväntan på att bege sig till Stadion för att köpa biljetter till DN-galan. 300 riksdaler ville den gatuförsäljande krumeluren ha. Väl inne på Stadion kunde jag och Björn se mycket finna prestationer som utfördes i ett lika fint väder. Allt som allt en mycket trevlig dag i dag.

Jeremy Wariner bryter mållinjen efter 43.50

Semester tour -07

Jaha...Kom till slut på en bra semesteridé. Åk en sväng runt sverige och träffa gamla kompisar som man inte träffat på många år. Så nu sitter man i Sundbyberg hos Björn "Frazze" Franzen och smutar på en iskall Carlsberg Sort Guld...mmm..smaskens. Smakar extra gott efter ha tillryggalagt ca 60 mil ien alldeles för kall bil pågrund av aircondtion ankäggningen. Imorgon planera det för sol och bad och kanske ett beök på Stadiom och DN-galan.

Vad gör man på en semester??

Det är en fråga jag ställt mig idag. Tidigare har jag alltid jobbat då andra "vanliga" människor haft semester. Anledning tilldet har varit att jag jobbat säsong i många år. Nu när jag själv har semester, då vet jag inte vad jag skall göra eller så jobbar de jag känner. Ok, så vad gjorde jag av denna dag då?
Efter ett bra tag i sängen, ovanligt för att var mig, blev det en promenad med hunden som fortfarnade är inneboende. Då märkte jag att det var mycket bättre väder än jag förväntat mig. Väl hemma igen så blev det snabbt på med löpardojorna och ett varv runt Frösöberget. Skönt med tid för tankar. Efter en macka blev det fika med Hoppe och deras Fox Terriervalp i Björkbackaparken. Bra och mycket billigt, kan rekomenderas. Sedan hem, slappa fixa lite krubb och iväg till Pulzinn för ett snabbt gympass och ett pass med Kundalini Yoga. Usch vad stel jag är, det måste det ändras på. När "vargen" fått sin kvällspromenad blev det en god macka och lite slött tittande på TV'n. Nu sitter jag här knappar och försöker komma på vad jag skall göra av morgondagen. Det är ju semester så det förväntas ju att man skall göra en massa saker men denna dag har väl sett ut som vilken dag som helst. Men nu börjar faktiskt CSI, får inte missa det. Jag har ju lyckas vända på dygnet iallafall. Om det nu är bra??