Själsbalsam

Natten mellan torsdag och fredag var en riktigt kall natt. Fullmånen på den stjärnklara himlen hade inga problem att lysa upp lanskapet. Det känndes trots det mörkt i min värld. Grubblerier och funderingar blandat med ångest för att inte kunna somna, fick mig inte att kunna se det vackra i denna stjärnklara natt. Framåt morgontimmarna somnade jag till slut i alla fall. När mina ögon åter öppnades, dock alldeles förtidigt, var himlen fortfarande molnfri och månen ersatts med solen. Frostiga vindrutor skrapades av huttrande människor som glömt använda motorvärmare. Jag tog mig ut på en liten morgonpromenad för att ta in av den kalla luften och för att börja leva på nytt. Någon gång mitt på dagen beger jag mig till Frösö båthamn och möter upp Öjje. Det är nästan vindstilla, kajaker plockas ur ett förråd och läggs i Storsjön. Med ljud endast från paddlarnas dropp och det kluckande som uppstår när farkosterna glider genom det höstkalla vattnet, tar vi oss bort förbi Badhusparken och vidare mot Minnesgärde och Brunfloviken. Strändernas färger skiftar i alla regnbågensfärger och solen reflekteras i det lätt krusade vattnet.

Det var som balsam för själen helt enkelt.

Tack Örjan för bilderna och en trevlig paddel. Följer gärna med fler gånger.