Istider

Måndag och fortsatt fint väder. Andersön rundades tilsammans med Matte & Mirja plus två hundar.
Matte kollar en iskristallros och passar samtidigt på spegla sig.
Iskristall skapelseAll is är inte spegelblank..
Matte och Duo mot solen..
Matte & Mirja har ett mindre försprång...

Nu på kvällen har det börjat blåsa upp och temperaturen ligger nu över nollan. Snacka om att jag denna lediga helg haft tur med vädret. Kung Bore, tack, för att du inte härjat.. Tack!

Rena skär

Helgens underbara väder har gjort det möjligt att få utföra underbara aktiviteter. Lördagen tillbringades i Vemdalens backar med tre minusgrader, vindstilla och blå himmel.
I dag har Storsjön varit platsen för utomhus aktiviteten. Det kalla vädret de sista dagarna har för ovanlighetens skull medfört, att isen lagt sig över hela Storsjön. Så jag tog chansen att denna morgon följa med lite friluftstokiga kompisar på Expedition Frösön Runt. Klockan 10 samlades vi vid Vallsundsbron och började våran färd runt ön. Relativt tidigt, med tanke på att vi kvällen innan provsmakade min special glögg.

Lite spännande att kunna se botten genom isen. Den bör vara tjockare än ungefär 3-4 centimeter för att det skall vara säkert att åka. På det ställen vi prövade så var den betydligt tjockare.

På Storsjöflaket kröntes isen av små iskristallsroser. Dessa hade ingen större inverkan på våran framfart men de hade varit fina och titta på ifall man trillat.

Hela turen kring Frösön bör vara ungefär 3 mil och den tog för oss 2,5 timme. Vi fick tyvärr gå en lite bit på grund av att det inte fanns någon is under Frösöbron.

Nytt vin i vinhyllan

Nu finns det nya speciella vinet från Chateau de Skieur de Ciel Bleu på hyllan. Cassis druvan från Hackås ger vinet dess fina bouquet.

Alkoholhalten är dock fortfarande hemlig.

Vinet finns endast i begränsad utgåva. Den är främst buteljerad i flaska på 700 ml men finns även som 187,5 ml.

Chateau de Skieur de Ciel Bleu har avslöjat att de inom kort kommer ut med en glögg på samma druva.

Ljus i skyn

Jag fick denna morgon se något jag aldrig sett förr. I norr fanns ett ljusare parti, symetriskt i formen, nästan som två regnbågar möts. Klockan var vid tillfället strax efter 8 och det är länge till solen försöker visa sig. Något norrsken är det till 99% säkerhet inte. Tankarna snurrar i huvet. Advetsstjärnor i husen runt om får mig att tänka på ett annat fenomen som visade sig för lite mer än 2000 år sedan. Vad är detta?
Det måste finnas en vetenskaplig förklaring. En förklaring skulle kunna vara att den inte ännu uppstigna solens strålar träffar snökristaller i skyn och bildar en vintrig typ av regnbåge. Efter en stunds betraktelse, ser jag att under den V-formade bågen sträcker sig en ljusstapel från spetsen och ner mot marken. Det går uppför mig att det trots allt är ett tecken på en kommande händelse.
Ett tecken för oss Östersundare att göra oss beredda. Om ungefär 60 dagar kommer Vinterstaden Östersund invaderas av skidskyttetokiga människor, framförallt tyskar och norrmän. Utan mer efterforskning tror jag att den mest rimliga förklaringen till fenomenet denna morgon är att den nya belysningen till VM i skidskytte är i drift.
Eller är det ett tecken för något annat?

Vit jul??

Vy som jag möttes av denna tidiga söndagsmorgon när jag drog bort draperiet från mitt rum på jobbet. Rådhuset sticker upp bakom en snöinbäddad uteterass.Det har varit en riktigt fin och vintrigvecka. Lite snö har var dag fallit och temperaturen legat stadigt runt behagliga -4 gradersstrecket. Skateskidorna har fått sin motion och jag har därmed fått chans att vässa min teknik. Har inte riktigt fått kläm på skateteknikens tredje och kanske den mest effektiva växeln ännu. Har kännt att den kommer mer och mer, vilket torde bero på att min balans förbättras. Fördelen med skatestilen är att man slipper valla. Hitta rätt fäste bland burkarna till det för tillfället rådande föret är alltid ett stort gissel. Är ändå lite sugen att plocka fram vallaburkarna och dra några varv i klassiskstil. De sista dagarna har föret varit en ganska enkel match i burkväljarkonsten.

På tal om väder så finns ett ordstäv som säger: ”Anders slaskar, julen braskar”. Vilket betyder om det då på Andersdagen är regn och slask, så ska ju julen braska med snö och kyla. Nu var det inte så, utan tvärtom vilket skulle betyda att julen i år kommer att slaska. Under natten till idag så har det snöat cirka en decimeter och temperaturen har tyvärr stigit över nollan. Enligt SMHI, som varje år brukar få frågan om det ligger någon sanning bakom den här gamla ramsan. -Måste vi tyvärr göra den besviken som till äventyrs tror att vädrets oerhört komplicerade mönster skulle rymmas i en ramsa på endast fyra ord.

Vi får hoppas de har rätt och att det blir en jul som braskar. Töväder betyder mer än ofta klisterföre, så jag får fortsätta att träna balans och den tredjeväxeln tills det blir braskväder igen.

Kom ihåg att kolla din brandvarnare idag.

Storslalomproffs?

Då var en helg med gott sällskap och vansinigt god mat över. Det var en helg som enligt planerna var inriktad på utförsåkning och där fokus låg på att bli snabbare i bana. Trots ett gediget planerat program med träningstider, inhyrd filmare och ett före detta proffs som tränare. 08.00 Första träningspasset i nypistad backe med skruvkäppar och Erika Hansson som tränare.

Så är det inte det jag främst kommer ihåg. Utan det är allt som inte har med käppar och teknik, som fästs i minnet. Ja, ok det finns episoder från träningarna i minnet också men de är inte av den karaktären att de gjort mig snabbare i bana direkt. Mer om dessa kommer senare. Nu skall jag gå och sova och bli ett år äldre...

Då var jag ett år äldre och förhoppningsvis klokare. Åter till min helg i Sälen. Resan började i ett Östersund i vackraste vinterskrud, termometern visade -5 grader och solen som så här års ligger strax ovanför trädtopparna envisades att blända mig i min färd söderut. Tankarna som cirkulerade i knoppen om att denna helg troligtvis skulle bli toppen bröts därmed av tanken att det är dax för en ny vindruta.

Några kilometer efter Lillhärdal med tankarna tillbaka till den kommade helgen, fick ABS-bromsarna bekänna färg. Ett femtiontal envisa, tröga och gråvita varelser barakerade min tänkta färdväg. Medelhastigheten till slutmålet sjönk rejält under de hundratal meter de uppehöll sig på. Allt gick bra som tur var och frysen gapar fortfarnade tom i köttfacket.

Termometern visade varmare angivelser i ett linjärt förhållande till avståndet till slutdestinationen. Vid ankomst visade den plus tre grader och det som skulle ha varit en stjärnklar himmel gav istället ifrån sig ett blöt element som fick torkarna att svepa över min vindruta. Under kvällen skiftade som tur var vädret och det övergick till att bädda in landskapet i vitt.

Tidigt morgonen efter vara hela gänget förrutom en arbetsmyra samlat i backen för första träningspasset. Vissa hade mer glöd för det som skulle utföras än andra, jag räknar mig själv till den skaran som tog banåkningen med en nypa salt. Därmed fick jag inte åka snöskoter tillsammans med pistören vilket ivrigt utnyttjades av våran gourmé. Du är grym.

Efter duktigt kämpande i backen behövdes återhämtning, denna utfördes med läskande dryck i bubblande vatten. Välbehövligt.

Lördagens väder var en riktigt Lindvallen upplevelse. Stark vind, snökanons muller och snoriga näsor. Saknades gjorde endast trängsel och långa köer. Solen försökte på bästa sätt att värma våra kroppar. Tränaren låg tyvärr hemma med feber vilket även våran arbetsmyra gjorde. Vi fick trots det ut en hel del av denna förmiddag med filmare, som gjorde vad han kunnde i kylan för att ge oss material för teknikanalysen som utfördes efter en god lunch.

Helgens höjdpunkt var den prestigefulla storslalomtävlingen som skulle gå av stappeln under lördagskvällen. Kung Bore visade åter upp en ny sida och lade till ett snöfall i den redan rådande vinden.

Alltså inte de perfekta förhållande som man skulle kunna önska sig vid banåkning. Efter lunchens nogrann analys av teknik och värdering av dagsform hade en rankinglista tagits fram på kvällens deltagare. Fartdräkts klädda och med blandade känslor, kämpade vi emot vind och snö och tävlingen genomfördes efter konstens alla regler. Vem som vann är oviktigt eller hur Björn och Danne? Det viktiga är att deltaga och ha roligt eller vad säger du Jonde? Jag såg hur du mös uppe vid starten.

Det som förgyllde Lördagen var absolut banketten, inte dåligt av en enarmad racedåre. Tack för maten!

Vill slutligen tacka alla för att jag fick vara med på denna tillställning. Det var riktigt trevligt. Ni är er lika.

Skidpremiär

Äntligen har jag fått göra de första sladdsvängarna för säsongen. Dessa utfördes i Vemdalsskalets backar i ett väder som mer påminnde om våren än tidig vinter. Lite grådassigt, lite fint regn i luften och ett par grader över nollan på kvicksilverstickan. Solen kämpade sig genom molnen och tittade fram strax innan liften stängdes.

Det var en mycket trevlig premiärdag. Det fanns dock ett stort minus och det var inte det halvdanna vädret. Det var lunchbuffén, Pasta med köttfärssås för 98 pix, som jag slängt i komposten om jag lagat den själv.

Nästa helg blir det inga sladdar, då åker fartdräkten på och det blir storslalom träning i Sälen med Erika Hansson som tränare.

Tjuvjulssmakare

Eftersom jag i år verkar ha svårt att vänta och redan tjuvstartat med decembers läckerheter vad gäller mat, fortsatte jag ikväll med att testa dryckerna. Jag har som jag berättat tidigare satt svarta vinbär på jäsning för att göra egen glögg. Om två veckor är det beräknat att det skall vara färdig jäst. Nyvikenheten om hur det smakar och hur starkt det är har medfört att jag inte kan hålla mig och tjuvsmakar lite ikväll. För att göra färdigt glögg, värms vin tillsammans med kryddor. Dessa kryddor är ingefära, kanelstäng, nejlika och torkade pommeransskal.
Mitt egentillverkade vin har en frisk och bärig smak. Klart och ljust röd i färgen. Stor söttma, liten fyllighet och viss strävhet. Bla bla eller smakar det kanske bara som förstarkt blandad svartvinbärssaft? Alkoholhalt? Jag har en alkoholtestare som jag prövat på vinet.
- Vem kollar inte flaskorna på sytemet?
Efter lite provtagning utan några vetenskaplig resultat, läste jag igenom bruksanvisningen till mätutrustningen. Jag "fin justerande" mitt tillvägagångssätt. Fick dock inte fram att vinet skulle innehålla något alkohol. Alltså skulle det inte vara vin. Prövade även att späda ut med vodka för att se om jag gjorde rätt i mätproceduren. Vilket inte ledde till någon signifikant skillnad. Efter lite fundering prövar jag nu en mer välbeprövad metod. Så nu sitter jag och dricker och ser hur full jag blir. Har fått i mig två glas nu. Känner väl inte av så värst mycket ännu. Får pröva lite mer helt enkelt, ny pepparkaksburk väntar i köket också. Hej tomtegubbar....

Syndat

Jag vet inte vad som flög i mig, det bara hände. Jag erkänner, det kanske var dumt. Men jag var helt enkelt tvungen. Så här efteråt känns det dock bra och jag kommer att fortsätta. Varför kunde jag inte hålla mig från frestelsen? Vad fick mig till detta infall? Beror det på snön?
Tror anledningen är att det fanns inom räckhåll och jag tydligen är en dålig människa. Härligt var det i alla fall. Ångrar mig inte en sekund.
Vad har jag nu gjort, kanske du undrar.
- Jo, jag har smakat på det förbjudna. Ätit det godaste från julbordet. Tunnbröstut med kokt skinka och senap, smaskat en hel pepparkaksburk och druckit julmust. Ok, då var det avslöjat. Var på vippen att även köpa lussebullar tidigare idag men de var lite för torra, som tur var kanske?
Tyvärr så har jag dragit på mig en förkylning och kunde inte motioneras i skidspåret idag vilket jag hade velat. Som det ser ut lär snön ligga kvar så det är bara att ladda med tunnbröstutar och pepparkakor. Ur spår...

Äntligen!

Snön har kommit, äntligen! Allt tyder på att den denna gång får stanna. Sammanlagt har det kanske kommit cirka 15 centimeter de senaste dagarna. Nu ikväll så har det återigen börjat falla vitt från skyn. Skidspåren premiär prövades idag i strålande solsken. Ensam var jag inte, många hade letat fram sina skidor och det flåsades på rejält i spåren. Spåren var dock något mjuka men skidglädje saknades inte. Riktigt skönt att susa fram genom skog med träd täckta med gnistrande snö. Härligt, tack Kung Bore

Frustrerande

Frustrerad är enligt språklexikon när man är - arg och besviken över att bli hindrad i sina ansträngningar. Vem har inte varit det av diverse anledningar någon gång?
Igår var jag och mina arbetskollegor det. Att som brandman stå och titta på när någons egendom går upp i rök utan att göra någonting, känns som tjänstefel. Att dessutom inte försöka, känns ibland ännu värre. I vissa lägen kan det faktiskt vara tjänstefel att försöka. I bland kan det vara bättre att låta något brinna upp, så att släckvattnet inte förorenar miljön eller för att vattnet skall räcka till mer prioriterade uppgifter. LSB brukar det inofficiellt kallas, villket är - Låt Skiten Brinna. Vår uppgift igår blev att avvakta. Om det skulle sprida sig, skulle vi vara redo. De övriga styrkorna på plats skötte sig bra och det blev några frustrerande timmar för vår styrka där vi gick runt och inte hjälpte till. Det fanns ingen fara för någons liv, så Anders och jag passade på att hamna på bild med lite action i bakgrunden.
Nu när hösten är här och julen närmar sig, så tänds många ljus. Kom ihåg att släcka dem själv jag har ingen lust att hälpa till.
Ta hand om er!

Snö, snälla!

Vy över Bydalsfjällen i solnedgång från cafet Stocketitt på Frösön, taget idag söndag cirka kvart i fyra. Strax innan lyste fjällen vitt av den snö som fortfarnade ligger kvar där. I Östersund har all snö som täckte gator och torg tinnat bort. Fredagskvällen gav oss ett litet smakprov på hur upplyst och tyst det bara kan bli när vinter är oss hos. Tyvärr så varade det inte länge denna gång. Redan på lördagsförmiddagen var det slask och blask. Det fick mig att tänka tillbaka på mina år i de södra delarna av vårat avlånga land. Skönt att veta att snart kommer snön för att stanna. Fast det kanske inte är att räkna med i dessa tider med alla diskussioner om globaluppvärmning.
Känner mig lite trött nu efter helgen. Den har varit riktigt bra. Bror med sambo på besök, middagar med gott att äta och dricka, dans till band och discjockey och intressanta diskussioner med trevliga människor. I morgon är det dags att gå tillbaka till vardagen med allt vad det innebär. Har jag riktigt tur så kanske det är snö i morgon. Hoppas...

Dimmiga dagar

De senaste dagarna har Östersund varit inbäddat i ett stort gråvitt täcke. Enligt Wikipedia så är detta dimma. "Dimma innebär att luften är så bemängd med vattenpartikla att sikten är mindre än 1 km. Är sikten mellan 1 km och 1 mil talar man istället om dis." Det fenomen som nu råder runt Storsjön tror jag beror på att sjön är varmare än luften och skulle då enligt Wikipedia benämnas som "sjörök". Jag är inte helt hundra på om det kallas så men dimman ligger i alla fall tjock hela dagen och säkert även om natten. Vid ett besök nere vid hamnen under tisdagen kämpade dock solen sig igenom täcket under en lite tid. Fick tyvärr inte någon bild på dettta. Däremot fångades en nästan båtlös hamn och ett Frösön som dräckts i dimma.Någonstans bakom dimman ligger Vallsundsbron.

Uppe till höger i bild skall slalombacken där det bedrivs stavgång på onsdagar befinna sig.

Denna dimma kommer vi Östersundare få dras med mer eller mindre tills det blivit så kallt så det Storsjön frusit. Nja... kanske inte så extremt som det varit dessa dagar. Längtan efter kallt och vinter blir allt större...

Ledighetskommiten

Arbetshelg och snöklädda vyer. Det tog emot en del i fredags. Utanför fönsterrutan på jobbet gnistrade solen i några centimeter nyfallen snö, himlen var blåare än blå, vinden var som bort blåst och termometern visade något under noll. Jag fick i alla fall ut och känna kyla i kinden och få solen i ögonen under en utryckning men annars var det tyvärr bara inomhusarbeten.
Nu är det måndag och all snö har försvunnit och det har återigen blivt varmt. Som tur är så har solen kommit åter efter ha varit försvunnen under söndagen. Tur är det också att ledigetskommiten hörde av sig denna morgon med förslag på utflyckt. Utflyckten gick till en tjärn vid Lundkälen, tjärnen kanske till och med heter så. Där hittade vi en båt som vi använde oss av för att ta oss ut till en brygga. I den sköna höst solen slappade och fikade vi efter en vandring runt vattnet. Det var länge sedan jag satt i en roddbåt...
Rakt föröver. Bryggan där det slappades och lappades sol i några härliga timmar.

Ebba och Soja kollar in stranden, snart blir det race....

Lite is ligger fortfarande kvar sedan helgens kyla.

Kvällen avslutades med min nya måndagshobby, bugg på Furan. En ny tur har nu lagts till meriterna. Det är lite synd att alla inte ligger på samma färdighetsnivå. Det är många tillfällen kvar så det blir nog bra till slut.

Upp Och Ner Usch

Nu idag startade den lite mer seriösa satsningen på vinterkondisen. Så jag följde med några lite mer rutinerade längdåkare till Gustavsbergsbacken på Frösön där det skulle bedrivas stavgång.
Bara att ta sig till backen var jobbigt. Cykelpunkan som uppmärksammades när jag skulle åka medförde en tuffare uppvärmningen än beräknat. Väl framme så var det bara att försöka hänga på det ivriga gänget. Första turen upp känndes okej men under vägen ner började gårdagens benpass göra sig påmind. Andra svängen funkade också, fast jag började ana att jag inte skulle kunna hänga på hela tiden när det började att pratas om att det var åtta gånger kvar. Efter tre gånger sa mitt inre samvete ifrån. Jag vill ju inte knäcka mig och dra på mig en överträning så här på första passet.

De övriga verkade inte ha mina tunga ben utan skuttade åter upp mot toppen på lätta ben. Själv återvände jag hemåt där jag visste att en nybakad limpa låg och väntade. Träningen mot vinterkondisen får vänta tills imorgon då jag har spinning. Ett tungt bergspass, jag längtar redan. Bäst att äta en macka till...

Var tar löven vägen?

Måndag och vinden river bort allt gult från träden. Den trevliga höst solen har skymts av en grå massa. Kroppen är lite trött efter helgens eskapader. Det började i fredags med en sväng i skogen tillsammans med Farsan och Ebba som spårtränade. Hon klarade det galant, kanske med lite ledsagning från gubben. Senare på kvällen var det dansgala på Folkets Hus. På stollta ben entrade jag dansgolvet för att pröva mina nya bugg kunskaper. Han knappt komma med båda fötterna på dansgolvet, då jag insåg att jag inte riktigt har det kunskaper som krävs ännu. Det är en helt annan sak att vara på "riktig dans" där hundratals andra rör sig och alla på sitt sätt, jämfört med kursen då alla står stilla och gör lika. Usch, har en hel del kvar att lära. Med självfötroendet nedtryckt till sulorna hade jag dock en riktigt trevlig afton. Lite synd att dagens kurs var inställd, nu när motivationen att lära sig är på topp. Lördagen blev en lugn dag till att börja med, hundvakt, stadspromenad med lite fika. Kvällen blev lite tyngre, med fest på Pulzinn där det dracks kanske ett glas mer än planerat. Detta gjorde söndagen till en sån där härlig skitdag man alltid önskar sig. Så i morse med nya krafter lånade jag Ebba och gick en sväng i Spikbodarna och tittade på krondiken och fångstgropar. Vi hittade tillslut alla de bortblåsta gula löven.

Gubben Höst

Fint väder var det idag också, 14,5 grader i skuggan, Storsjön spegelblank och nästan helt blå himmel. Funderade ett tag på att testa de ny inköpta skate stavarna runt ÖSK området. Den funderingen bytes mot kanske säsongens sista cykelrunda. Lurade ut Hjalmar på turen Frösön-Rödön-Dvärsätt. Häftig känsla att glida fram genom den färgsprackande naturen. Cykel är bra på det viset. Många kilometrar kan tillryggaläggas utan större kraftansträngning. Medan jag rullade över Rödöbron kunde jag skåda Bydalsfjällen bakom det ovanligt blanka Storsjöflaket. En ensam kanotist, som jag kunde skönja i motljuset måste ha haft det riktigt skönt. -Kung Bore, fler sådana här dagar tack! Låt Gubben Höst regera någon vecka till innan du kommer med din härligt vita tid. Jag vill njuta lite mer av höst solen innan skidorna plockas fram. Lite sugen är jag dock att det blir vinter...

Själsbalsam

Natten mellan torsdag och fredag var en riktigt kall natt. Fullmånen på den stjärnklara himlen hade inga problem att lysa upp lanskapet. Det känndes trots det mörkt i min värld. Grubblerier och funderingar blandat med ångest för att inte kunna somna, fick mig inte att kunna se det vackra i denna stjärnklara natt. Framåt morgontimmarna somnade jag till slut i alla fall. När mina ögon åter öppnades, dock alldeles förtidigt, var himlen fortfarande molnfri och månen ersatts med solen. Frostiga vindrutor skrapades av huttrande människor som glömt använda motorvärmare. Jag tog mig ut på en liten morgonpromenad för att ta in av den kalla luften och för att börja leva på nytt. Någon gång mitt på dagen beger jag mig till Frösö båthamn och möter upp Öjje. Det är nästan vindstilla, kajaker plockas ur ett förråd och läggs i Storsjön. Med ljud endast från paddlarnas dropp och det kluckande som uppstår när farkosterna glider genom det höstkalla vattnet, tar vi oss bort förbi Badhusparken och vidare mot Minnesgärde och Brunfloviken. Strändernas färger skiftar i alla regnbågensfärger och solen reflekteras i det lätt krusade vattnet.

Det var som balsam för själen helt enkelt.

Tack Örjan för bilderna och en trevlig paddel. Följer gärna med fler gånger.