Storslalomproffs?

Då var en helg med gott sällskap och vansinigt god mat över. Det var en helg som enligt planerna var inriktad på utförsåkning och där fokus låg på att bli snabbare i bana. Trots ett gediget planerat program med träningstider, inhyrd filmare och ett före detta proffs som tränare. 08.00 Första träningspasset i nypistad backe med skruvkäppar och Erika Hansson som tränare.

Så är det inte det jag främst kommer ihåg. Utan det är allt som inte har med käppar och teknik, som fästs i minnet. Ja, ok det finns episoder från träningarna i minnet också men de är inte av den karaktären att de gjort mig snabbare i bana direkt. Mer om dessa kommer senare. Nu skall jag gå och sova och bli ett år äldre...

Då var jag ett år äldre och förhoppningsvis klokare. Åter till min helg i Sälen. Resan började i ett Östersund i vackraste vinterskrud, termometern visade -5 grader och solen som så här års ligger strax ovanför trädtopparna envisades att blända mig i min färd söderut. Tankarna som cirkulerade i knoppen om att denna helg troligtvis skulle bli toppen bröts därmed av tanken att det är dax för en ny vindruta.

Några kilometer efter Lillhärdal med tankarna tillbaka till den kommade helgen, fick ABS-bromsarna bekänna färg. Ett femtiontal envisa, tröga och gråvita varelser barakerade min tänkta färdväg. Medelhastigheten till slutmålet sjönk rejält under de hundratal meter de uppehöll sig på. Allt gick bra som tur var och frysen gapar fortfarnade tom i köttfacket.

Termometern visade varmare angivelser i ett linjärt förhållande till avståndet till slutdestinationen. Vid ankomst visade den plus tre grader och det som skulle ha varit en stjärnklar himmel gav istället ifrån sig ett blöt element som fick torkarna att svepa över min vindruta. Under kvällen skiftade som tur var vädret och det övergick till att bädda in landskapet i vitt.

Tidigt morgonen efter vara hela gänget förrutom en arbetsmyra samlat i backen för första träningspasset. Vissa hade mer glöd för det som skulle utföras än andra, jag räknar mig själv till den skaran som tog banåkningen med en nypa salt. Därmed fick jag inte åka snöskoter tillsammans med pistören vilket ivrigt utnyttjades av våran gourmé. Du är grym.

Efter duktigt kämpande i backen behövdes återhämtning, denna utfördes med läskande dryck i bubblande vatten. Välbehövligt.

Lördagens väder var en riktigt Lindvallen upplevelse. Stark vind, snökanons muller och snoriga näsor. Saknades gjorde endast trängsel och långa köer. Solen försökte på bästa sätt att värma våra kroppar. Tränaren låg tyvärr hemma med feber vilket även våran arbetsmyra gjorde. Vi fick trots det ut en hel del av denna förmiddag med filmare, som gjorde vad han kunnde i kylan för att ge oss material för teknikanalysen som utfördes efter en god lunch.

Helgens höjdpunkt var den prestigefulla storslalomtävlingen som skulle gå av stappeln under lördagskvällen. Kung Bore visade åter upp en ny sida och lade till ett snöfall i den redan rådande vinden.

Alltså inte de perfekta förhållande som man skulle kunna önska sig vid banåkning. Efter lunchens nogrann analys av teknik och värdering av dagsform hade en rankinglista tagits fram på kvällens deltagare. Fartdräkts klädda och med blandade känslor, kämpade vi emot vind och snö och tävlingen genomfördes efter konstens alla regler. Vem som vann är oviktigt eller hur Björn och Danne? Det viktiga är att deltaga och ha roligt eller vad säger du Jonde? Jag såg hur du mös uppe vid starten.

Det som förgyllde Lördagen var absolut banketten, inte dåligt av en enarmad racedåre. Tack för maten!

Vill slutligen tacka alla för att jag fick vara med på denna tillställning. Det var riktigt trevligt. Ni är er lika.

Skidpremiär

Äntligen har jag fått göra de första sladdsvängarna för säsongen. Dessa utfördes i Vemdalsskalets backar i ett väder som mer påminnde om våren än tidig vinter. Lite grådassigt, lite fint regn i luften och ett par grader över nollan på kvicksilverstickan. Solen kämpade sig genom molnen och tittade fram strax innan liften stängdes.

Det var en mycket trevlig premiärdag. Det fanns dock ett stort minus och det var inte det halvdanna vädret. Det var lunchbuffén, Pasta med köttfärssås för 98 pix, som jag slängt i komposten om jag lagat den själv.

Nästa helg blir det inga sladdar, då åker fartdräkten på och det blir storslalom träning i Sälen med Erika Hansson som tränare.

Tjuvjulssmakare

Eftersom jag i år verkar ha svårt att vänta och redan tjuvstartat med decembers läckerheter vad gäller mat, fortsatte jag ikväll med att testa dryckerna. Jag har som jag berättat tidigare satt svarta vinbär på jäsning för att göra egen glögg. Om två veckor är det beräknat att det skall vara färdig jäst. Nyvikenheten om hur det smakar och hur starkt det är har medfört att jag inte kan hålla mig och tjuvsmakar lite ikväll. För att göra färdigt glögg, värms vin tillsammans med kryddor. Dessa kryddor är ingefära, kanelstäng, nejlika och torkade pommeransskal.
Mitt egentillverkade vin har en frisk och bärig smak. Klart och ljust röd i färgen. Stor söttma, liten fyllighet och viss strävhet. Bla bla eller smakar det kanske bara som förstarkt blandad svartvinbärssaft? Alkoholhalt? Jag har en alkoholtestare som jag prövat på vinet.
- Vem kollar inte flaskorna på sytemet?
Efter lite provtagning utan några vetenskaplig resultat, läste jag igenom bruksanvisningen till mätutrustningen. Jag "fin justerande" mitt tillvägagångssätt. Fick dock inte fram att vinet skulle innehålla något alkohol. Alltså skulle det inte vara vin. Prövade även att späda ut med vodka för att se om jag gjorde rätt i mätproceduren. Vilket inte ledde till någon signifikant skillnad. Efter lite fundering prövar jag nu en mer välbeprövad metod. Så nu sitter jag och dricker och ser hur full jag blir. Har fått i mig två glas nu. Känner väl inte av så värst mycket ännu. Får pröva lite mer helt enkelt, ny pepparkaksburk väntar i köket också. Hej tomtegubbar....

Syndat

Jag vet inte vad som flög i mig, det bara hände. Jag erkänner, det kanske var dumt. Men jag var helt enkelt tvungen. Så här efteråt känns det dock bra och jag kommer att fortsätta. Varför kunde jag inte hålla mig från frestelsen? Vad fick mig till detta infall? Beror det på snön?
Tror anledningen är att det fanns inom räckhåll och jag tydligen är en dålig människa. Härligt var det i alla fall. Ångrar mig inte en sekund.
Vad har jag nu gjort, kanske du undrar.
- Jo, jag har smakat på det förbjudna. Ätit det godaste från julbordet. Tunnbröstut med kokt skinka och senap, smaskat en hel pepparkaksburk och druckit julmust. Ok, då var det avslöjat. Var på vippen att även köpa lussebullar tidigare idag men de var lite för torra, som tur var kanske?
Tyvärr så har jag dragit på mig en förkylning och kunde inte motioneras i skidspåret idag vilket jag hade velat. Som det ser ut lär snön ligga kvar så det är bara att ladda med tunnbröstutar och pepparkakor. Ur spår...

Äntligen!

Snön har kommit, äntligen! Allt tyder på att den denna gång får stanna. Sammanlagt har det kanske kommit cirka 15 centimeter de senaste dagarna. Nu ikväll så har det återigen börjat falla vitt från skyn. Skidspåren premiär prövades idag i strålande solsken. Ensam var jag inte, många hade letat fram sina skidor och det flåsades på rejält i spåren. Spåren var dock något mjuka men skidglädje saknades inte. Riktigt skönt att susa fram genom skog med träd täckta med gnistrande snö. Härligt, tack Kung Bore

Frustrerande

Frustrerad är enligt språklexikon när man är - arg och besviken över att bli hindrad i sina ansträngningar. Vem har inte varit det av diverse anledningar någon gång?
Igår var jag och mina arbetskollegor det. Att som brandman stå och titta på när någons egendom går upp i rök utan att göra någonting, känns som tjänstefel. Att dessutom inte försöka, känns ibland ännu värre. I vissa lägen kan det faktiskt vara tjänstefel att försöka. I bland kan det vara bättre att låta något brinna upp, så att släckvattnet inte förorenar miljön eller för att vattnet skall räcka till mer prioriterade uppgifter. LSB brukar det inofficiellt kallas, villket är - Låt Skiten Brinna. Vår uppgift igår blev att avvakta. Om det skulle sprida sig, skulle vi vara redo. De övriga styrkorna på plats skötte sig bra och det blev några frustrerande timmar för vår styrka där vi gick runt och inte hjälpte till. Det fanns ingen fara för någons liv, så Anders och jag passade på att hamna på bild med lite action i bakgrunden.
Nu när hösten är här och julen närmar sig, så tänds många ljus. Kom ihåg att släcka dem själv jag har ingen lust att hälpa till.
Ta hand om er!

Snö, snälla!

Vy över Bydalsfjällen i solnedgång från cafet Stocketitt på Frösön, taget idag söndag cirka kvart i fyra. Strax innan lyste fjällen vitt av den snö som fortfarnade ligger kvar där. I Östersund har all snö som täckte gator och torg tinnat bort. Fredagskvällen gav oss ett litet smakprov på hur upplyst och tyst det bara kan bli när vinter är oss hos. Tyvärr så varade det inte länge denna gång. Redan på lördagsförmiddagen var det slask och blask. Det fick mig att tänka tillbaka på mina år i de södra delarna av vårat avlånga land. Skönt att veta att snart kommer snön för att stanna. Fast det kanske inte är att räkna med i dessa tider med alla diskussioner om globaluppvärmning.
Känner mig lite trött nu efter helgen. Den har varit riktigt bra. Bror med sambo på besök, middagar med gott att äta och dricka, dans till band och discjockey och intressanta diskussioner med trevliga människor. I morgon är det dags att gå tillbaka till vardagen med allt vad det innebär. Har jag riktigt tur så kanske det är snö i morgon. Hoppas...