Finväder

Det har varit fint väder i helgen, väldigt fint.

Teja är inte riktigt som andra, hon gillar att ligga i stekheta solen och tackar inte nej till solbrillor.
Utställningen förra helgen gick ok. Teja fick ett 2:a pris av den pettige dommaren i det varma vädret. Vi får testa en annan utställning framöver och se hur det går då. För det är faktiskt så att det är Teja som vill, jag har inget att säga emot. Har hon sagt att hon vill på utställning då får jag helt enkelt ställa upp.
Nu ska vi iväg och bära lite fågel och kanske till och med en räv. Skjuts hitt och ditt ingen ro här inte.
Hey baberiba...

Nya kompisar

Under kvällspromenaden på lördag mötte vi några små krabater. Teja reagerade på några konstiga ljud från ett buskage. Jag lät henne sitta kvar en bit bort medan jag gick fram och kollade vad det var. Där i en buske stod två taggiga varerlser och morrade på varandra. Teja tyckte de verkade konstiga och jag är lite osäker om de var intresserade att bli kompisar till oss.

Kanske var tur att hon inte fick träffa dem på nära håll. Kan göra ont på nosen om man vill lukta allt för närgånget.

Grottor och troll

Det blev en lite utflykt till Hoverberg utanför Svenstavik. Mäktigt landskap med klippor, raviner, grottor i tidig sommar skrud.
Rämnan, en stor skreva i berget.
Den riktiga grottan hittade vi inte. Det visade sig till slut att den låg endast 50 meter från parkeringen. Inte heller Hoverbergsgubben fick vi se. Så det får bli ett återbesök till denna plats.
Harsyra. Jag måste ju fortsätta att visa, för er som sitter hemma, vad naturen har att visa.

Agility

En hel del jobb och träning med vovven förstås, har tagit tid istället för att blogga. Men nu sitter jag i min nya bauta soffa och försöker delge lite av min fritid. Teja och jag har börjat en agilitykurs, vilken hon verkligen ser ut att gilla. I dag var det andra tillfället. Regnet öste ner och hon var inte alls förtjust när vi skulle gå till bilen. Öronen nästan släpade asfalten men när vi väl var framme och gick till agilitybanan började hon pippa av iver, kul.
Teja i fullfart inne i tunnelhinder.
Bäst att kolla in lite hur man skall göra i hoppen.
Höjden är kanske inte det största problemet för en vorsthe, det är snarare att anpassa farten så man hinner med att ta alla hinder på rätt sätt.
Under dagens träning blev det husse som fick smaka, gräs när han inte klarade att runda ett hinder. Vad gör man inte för att roa alla åskådare?

På söndag är det dags för utställning igen och nu blir det våran första officiella. Några dagar kvar att slipa på det vi lärt oss.

Spårat

I dag hade farsan och morsan blodspårsträning på agendan. Fjönthundarna skulle tränas och jag passade på att ta med mitt studsmongo och titta lite hur det gick. Ebba hade högfart och prickade blodpricksbanan med hög hastighet. Lilltrollet Asta hade fart som en snigel tog dock en extra vid båge i sista hörnet och sladdade in till klöven med hjälp av vittringen.
Jag lånade lite plastlina och släpte loss handbromsen på tokfia. I hög fart bar det i väg över stock och sten. Med andan i halsen belönades hon vid slutet efter att hon tagit oss genom det enklare spåret. Det hela gick mycket bra, nästa gång blir det egen sele och lina i eget blodspår. Tror hon fuskade lite och gick en hel del i Astas vittring, men det är väl spårning det också! Eller hur?

Morsan drar i väg efter Ebba

Rå bus

Fick idag en liten uppmaning från min hundsinstruktör att rå busa med hunden (länk till inlägg om Rå bus). Det var riktigt roligt och Teja tyckte det var toppen. Dock blev det ingen längre busstund, det hela slutade med att det nästan svartnade för mina ögon och det började smaka järn i munen och näsan bultade. Teja märkte knappt vad som hänt och ville busa vidare och där står jag med blod som forsar och tårar som sprutar. Hur rå busar man med ett 27 kilos hopp Vorsteh på dryga året? Det blev lite pinsamt att gå hem med blodigt ansikte och svullen näsa.Visst ser jag lite arg ut och hon verkar skämmas, men så är det inte. Det var kul så länge det varade, inga hard feelings här inte. Vi får pröva igen en annan dag.

Träning träning

Apportträningen gick bra, bara att fortsätta med att hålla och följa men med högre krav och störning. Tur att hon tycker det är roligt på grund av berömmet hon får när hon gör rätt.

I går var det utställningsträning för mig och vovven. Inför utställningen om några veckor. Jag fick mycket bra tips på det mesta när det gäller att visa upp hunden. Hur jag skall gå, hålla kopplet, vilka vinklar som jag skall försöka få när hunden står.Det var en bra träning men det känns i huvudet efteråt, mycket information och intryck både för Teja och mig. Därav lite trötta miner på oss.
Men krafter för lite bus och lek verkar det alltid finnas...

Vårblommor

Vi har i helgen fått smaka på den kommande sommaren. Otroligt varmt, underbar sol, en chock för våra jämtars bleka kroppar. Naturen har också chockats och svarar förfullt med att ändra färg från brunt till grönt. Det var inte så tokigt gissat att det skulle bli gröna gräsmattor efter denna helg.

Jag tog i dag med kameran på en promenad och försökte fånga lite färger.

Blåsippor i backen de står.

Björklöv som njuter i solen.

Teja funderar om det inte skulle smaka med en maskros.

I morgon är det dags för apportträning på Hundensgård. Hoppas att träningen har givit resultat och att jag är den ledare som jag tror jag är.

Tänk på att man skall svetas in sommaren, så behåll långkalsongerna på några veckor till.