När jag sitter och skriver detta inlägg, finns det en liten hund som kanske fått uppleva sin mest händelserika dag i sitt liv.
Först en träff med kullsyskon, med dressyr och lek. Därefter direkt till valpkurs, vilket bara det brukar urlaka krafterna.
Så nu ligger det en väldigt trött lite varelse i sin bädd. Jag måste erkänna att jag själv känner mig urlakad efter denna dag.
De sista tipsen på hundkursen upplevde jag mer som munrörelser hos instruktören än ord som skulle medföra att jag blir en bättre hundförare. Det fick mig att förstå min hunds ibland problem att förstå.
Kontentan av denna insikt måste vara, -kräv inte mer, än vad din hund klarar.
Jag kan så här i efter hand bara gissa vad hon sa och troligtvis var det något om just det jag precis skrivit.
Teja trivdes med sina kullsyskon. Här ovan längst till höger i en härlig attack. Det var så gott som omöjligt att fånga alla sju valparna som var med på träffen på en och samma bild. Sex blev rekordet av mina otaliga försök. Fullfart alltså!
Sju av de tolv härliga valparna som Hera fött, var med på en mycket trevlig valpträff.
Nu skall jag också göra som Teja. Sova...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar