Höstrace

Nu har hösten kommit. Kanske inte exakt efter den meteorologiska definitionen. Vilken säger, när temperaturen ligger under 10 plusgrader minst fem dygn i rad, då är det höst. Det kanske har krypit över någongång jag har ju inte direkt suttit och vakat över termometern. Dock har jag haft tid till det när jag mest hållit mig inne den senaste veckan på grund av en hederlig maskulin förkylning. Teja har inte direkt tyckt om detta och idag var det första gången vi tog en längre promenad, vilket hon verkligen verkade uppskatta. De var full fart i det hösttrötta gräset och de nyfallna löven flög åter i luften.
Teja har inte ännu fått chansen att jaga och stå för ripor på fjället. Stadsduvorna har nästan börjat hälsa när vi kommer och smyger på gågatan. Jag som är nybörjare i fågelhundsvärlden har hört talas om trädskällare och stående fågelhundar. Teja skall vara det sist nämnda. Vorsteh hundar brukar även användas till jakt på skogsfågel men jag tror inte de gör som Teja gjorde idag. Vilket jag skulle benämna som trädstående. Nu var det ingen fågel i trädet utan en förskräckt liten ekorre som sökte sig till en tryggare tillvaro. En sak blev jag i alla fall varse, Teja kan inte klättra.